En massa elände

För snart två år sedan checkade jag in på ett behandlingshem och idag kom jag att tänka på hur mycket elände jag har sluppit under tiden sedan dess.

Tänk så skönt det är att inte ramla runt på gator och torg. Tänk alla dessa morgnar då jag haft blåmärken här och där men inget minne av vad som hänt.

Jag har inte glömt min väska någonstans. Jag har inte förlagt jackor i taxibilar eller glömt kepsen i någon bar.
Jag har inte glömt kvar hela min väska på bussen; alltså heller inte blivit av med hemnycklar, iPad, kläder och annat. Bara en sån sak.

Jag har inte hoppat in i en svarttaxi (även om den såg ”officiell” ut med rätt logga och allt) och därmed blivit drogad och rånad och fått mitt konto totalt länsat.

Jag har inte blivit bestulen två gånger i samma gathörn (eventuellt till och med av samma person) med ett års mellanrum.

Jag har helt enkelt sluppit en hel massa onödigt elände bara PÅ GRUND AV ATT JAG HAR HÅLLIT MIG NYKTER.
Som nykter utsätter jag mig inte för onödiga risker. Jag är klar i tanken och förlägger inte saker.

Känner sådan tacksamhet över att jag har lyckats SPOLA KRÖKEN, som man sa på åttiotalet.

Tack.

”Nej tack, jag dricker inte”

Vi nyktra alkoholister är ofta en smula självcentrerade.
Vi tror att ”alla” är så fruktansvärt intresserade av oss och vår problematik men i själva verket har folk och fä fullt upp med sina egna förehavanden.

Ett konkret exempel är det här med ångesten vid sociala tillfällen där det serveras alkohol.

Vad ska jag säga?
Vad ska jag skylla på?
”Jag är gravid.”
”Jag äter antibiotika.”
Ursäkterna är många.

Det säger också en del av vår kultur; att det förväntas av människor att de ska dricka sprit.

Men. Det är ju för bubblan ingen som bryr sig om huruvida du dricker alkohol eller inte.
”Nej tack, jag nöjer mig med vatten till maten idag.”
Och så var det med det. Inga följdfrågor.

Detta hände mig häromdagen då en bekant bjöd mig på middag.
Han drack en öl. Jag drack ett glas vatten.
Inga konstigheter. Inga frågor.

Vi kanske ska försöka sluta tro att alla är så fruktansvärt superintresserade av vad vi väljer som måltidsdryck?

Den Stora Sorgen

Det är en stor sorg det här med att en inte kan dricka ”normalt”.
Känslan infann sig igår igen; jag kom hem från en bra men väldigt tung arbetsvecka. Fredag kväll och det hade varit så otroligt skönt att ”koppla av med ett glas vin eller två”.

Men nu fungerar ju tyvärr inte det. Jag är avundsjuk på dem som kan hålla sig till just ett eller två glas. Jag kan ju inte det.
Först blev det en hel flaska. Därefter en hel bag-in-box (inte i ett svep, men under en dag). Gärna lite whisky på det och kanske ett par starköl.

Under mina sista år som ”aktiv alkoholist” hade jag enormt hög toleransnivå. Det är nästan skämmigt att tänka på det. Hur kunde jag rent fysiskt hälla i mig sådana enorma mängder?
Till slut blev jag ju inte ens full. Jag blev bara ”normal” och ”fungerande” och ”välmående”.

Helt sinnessjukt.

Tanken på att ALDRIG få NJUTA av ett glas gott, fylligt rödvin var faktiskt vad som fick mig att skjuta upp tillnyktrandet gång på gång på gång. Tanken var skrämmande och jag kunde inte acceptera den.

Det låter som en AA-klyscha men numera tar jag nykterheten en dag i taget. Jag har till och med slutat räkna mina nyktra dagar. Jag vet inte om jag någon gång i framtiden kommer att ”kunna” dricka ”normalt” och det är ingenting jag tänker på just nu. Jag tänker bara på just idag. Idag dricker jag inte.

Eftersom hösten äntligen kom och jag under denna årstid har en förmåga att bli lite sentimental så har jag börjat ta antabus igen. För säkerhets skull.

Det är det som är så svårt att förstå för någon som inte lider av alkoholism:
Jag vill inte dricka men jag är rädd för att jag kommer att göra det.

Snabb vardagshälsning

På mitt (relativt) nya jobb är det ingen som känner till min bakgrund och det är på många vis väldigt skönt.
Tänk så jobbigt det skulle kännas om jag kände att kollegorna ”tog hänsyn” till min alkoholism. Tänk om de inte vågade skämta om sina krogrundor. Tänk om de skulle trippa på tå.
Det vore förfärligt jobbigt.

Jag har inte gått på tolvstegsmöten på ett bra tag nu. Det har kanske hunnit gå hela två månader? Jag har inte känt något behov av att gå heller. Jag talar med en eller två nyktra alkoholister nästan varje dag och jag vet att jag alltid kan höra av mig till någon om jag skulle känna behov av att prata av mig.

Så skönt att den hysteriska sommaren är över. Det är härligt när allting lugnar ner sig lite och det här med ”hemmakvällar” känns som det naturliga valet. Ingen stress eller press om att man måste ”hitta på något”.

Jag lyssnar som sagt mycket på ”nyktra” poddar och det är lustigt hur man kan känna igen sig så mycket i andra människor. I det de tänker och hur de är som personer. Man lyssnar och man nickar och instämmer. Ibland får man någonting bekräftat och ibland tänker man till och upptäcker någonting nytt hos den egna personligheten.

Nu tycker jag att vi gör detta till en riktigt bra höst!

Snabb uppdatering

Sommaren verkar inte vilja ta slut här i Helsingfors.
Sol och värme är ju härligt när man är ledig men när man – som jag – nu har återgått till arbetslivet så blir man trött på att gå runt och svettas.
Detta svettande påminner så klart om de där fruktansvärda svettningarna som kom som ett brev på posten (på den tiden då posten faktiskt kom som… ett brev på posten).

Jag är på en ny arbetsplats nu och ingen vet om min situation. Det är en del skojfrisk jargong då och då. Ett konkret exempel var när jag skulle köpa lite nödvändigheter och gick iväg med firmans bankkort. ”Köp med dig lite whiskey också”, hojtade en man och jag skrattade med. Inombords tänkte jag så klart: ”Om du bara visste.. Jag skulle tömma flaskan innan jag ens hunnit tillbaka till jobbet.”

Just nu hinner jag inte gå på tolvstegsmöten heller. Konstigt nog så har jag inte känt av det. Jag har inte märkt att jag skulle ha missat något, så att säga.
Jag har ett par nära vänner som även de är nyktra, och vi ses ofta så jag får kanske min ”AA-dos” genom dem. Det fungerar bra just nu i alla fall.

Poddar lyssnar jag på också. Det finns många bra, både svenska och amerikanska. Tipsa gärna om dina favoriter om du har några!

Vi hörs snart.