Sommar utan öl och uteserveringar

Det är underbart soliga och varma dagar här i Helsingfors.
Dessutom en massa ledig tid och inga större problem att älta i jakt på en lösning.

Då ploppar de upp. Uteserveringarna. Både rent fysiskt på gator och torg, men kanske ännu mer i mina tankar.
Detta blir (är tanken åtminstone) min andra nyktra sommar och jag har vissa svårigheter med att hålla mig sysselsatt. Förra sommaren var jag ny-nykter och veckorna svischade förbi ganska obemärkt. I år är det lite jobbigare.
Vad gör man på sommaren? I stan?

Tidigare har jag tillbringat eftermiddagar och kvällar på uteserveringar. Det var aldrig tal om nåt egentligt ”supande” men nog dracks det. Det hörde till. Och än idag känns det som att det faktiskt hör till.
Vad gör man en hel sommar som barnfri singelman i stan?

Jag promenerar förbi en massa uteserveringar och där sitter lite lätt uppklädda lyckliga, lyckade människor och njuter av ett glas bubbel. Så perfekt. Så idylliskt.
Det är så jag föreställer det mig.

Sedan slår det mig att det där var ju jag för inte så många somrar sedan. Då satt även jag lite lätt uppklädd och sippade på ett glas bubbel i all min lycka och mitt i mitt livs stora framgångar. Var jag egentligen ens lycklig då? Jag tror inte det.
Jag umgicks så där som vuxna, ”lyckade” människor i stan bör umgås.
Sedan gick det åt skogen.

Jag försöker att hålla detta i minnet varje gång jag passerar en uteservering.

Första tolvstegsmötet på tre månader

Jag kom just hem från mitt första tolvstegsmöte på ungefär tre månader (på grund av den där pandemin, du vet).
Jag går på såväl AA-möten som NA-möten. Ibland föredrar jag NA då människorna där ofta är något yngre (enligt mina erfarenheter). Inte nödvändigtvis bara till själva åldern, utan även gällande tillfrisknandet. Jag har svårigheter med att känna igen mig hos äldre personer som har varit nyktra i 20 eller 30 eller 40 år, eller sådana som gång på gång berättar om ”upplevelser från kriget”.

Ibland får jag inte ut någonting av att gå på ett möte. I början av mitt tillnyktrande hade dessa möten till och med motsatt effekt – jag blev sugen på att dricka efter att ha hört prat om alkohol i en eller två timmar, efter att kanske inte ha tänkt på denna helvetiska dryck på flera dagar.

Nu har jag inte haft några sådana upplevelser på ett bra tag. Jag tycker om att lyssna på folk. Känner ofta igen mig i mycket och då känner jag mig mindre ensam och jag fylls av hopp.
Det gäller att hitta sådana möten som passar en själv. Alla grupper ser olika ut.

Idag delade jag inte. Alltså, jag bad inte om att få ordet. Hade inte så mycket att säga; ville mest bara lyssna. Jag ställde dock upp på att läsa några rader ur NA:s litteratur och det gör jag sällan eftersom det gör mig nervös och då går jag lätt upp i falsett… Dessutom var jag på ett finskspråkigt möte och min finska är långt ifrån perfekt.

Men nu är jag som sagt hemma igen och solen skiner och jag har haft en bra dag.
Känner mig tacksam över att vara nykter. Även idag. En dag i taget.