Jag sköljde munnen och hällde upp ett nytt glas

Detta sorgliga hände för cirka fem år sedan.

Jag visste att det inte var normalt. Mitt beteende var inte längre normalt. Ingenting var normalt.

Jag stod i mitt kök och hade just kräkts i handfatet. Snabbt hade jag sköljt munnen med en skvätt vatten för att sedan hälla upp ett nytt glas vin. Smaken av kräks blandades nu med smaken av mustigt rött vin. Jag kände mig torr i strupen och det sved i mina ögon och en begynnande huvudvärk gjorde sig påmind.

Jag var uttorkad och orkeslös. Min egen vilja var död och alkoholen – vinet – satt i förarsätet. Jag själv satt inte längre ens i baksätet; jag låg ned med smaken av kräks och rödvin i munnen. Jag var besegrad. Jag var alkoholiserad och jag visste om det men jag visste inte hur – eller om jag ens ville – ta mig ur missbruket som fått mig att totalt spåra ur. Mina händer lyfte glaset mot mina läppar som var färgade av torrt rödvin. Glaset var ett gammalt senapsglas. Jag hade sparat på såna för länge sedan. Då när jag varit en annan person och orkat göra annat än att dricka. Den unge mannen var sedan länge ett dimmigt minne. Jag hade inte sett honom på flera år och jag mindes knappt vem han var eller att han ens hade existerat.

Jag svalde en klunk; blev lättad över att den inte kom upp igen. Långsamt rann vinet ner längs min strupe och snabbt ut i blodet. Snart lättade allting igen. Hur kunde allting kännas så mycket bättre så fort jag fått i mig bara ett par klunkar alkohol? Varifrån kom detta begär? Denna sinnessjuka kärlek till denna dryck som skulle komma att ta allting ifrån mig. Som skulle komma att tvinga mig att överge allt. Detta gift som hade tagit över min hjärna och blivit det viktigaste för mig. Men som bara ville mig illa.

När jag stod där i mitt stökiga kök och lät mig berusas så visste jag inte att detta bara var början på mitt helvete. Jag visste inte att jag ännu inte hade förlorat särskilt mycket. Jag hade inte kunnat ana att jag några år senare skulle vara nära att förlora mitt liv.

Jag visste inte mycket alls den dagen. Det enda jag just nu ville var att få tag på mer att dricka, för vinboxen föll ner på golvet och jag hörde på det välbekanta ljudet att lådan var nästan tom. Hur tom eller full en bag-in-box var hade jag för länge sedan lärt mig att analysera med hjälp av både dess tyngd och dess olika ljud när den föll ner från, eller kanade runt längs, mitt köksbord.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *