När blev drickandet ett problem?

Jag har alltid varit en ärlig person och jag har aldrig varit bra på att ljuga ens för mig själv. Jag insåg därför tidigt att jag hade ”något slags problem med alkoholen” eller att jag ”konsumerade lite väl mycket och av fel anledningar”. Det är så klart däremot svårt för mig att säga exakt när jag slutade överkonsumera och när jag de facto blev ett fyllo.

När jag som trettioåring hade flyttat in i en underbar lägenhet som jag kom att kalla mitt hem de följande elva åren, så satt jag på en madrass på golvet och hällde i mig en flaska rött och jag kommer så tydligt ihåg att jag fick dåligt samvete och att jag skämdes. Hur kunde jag få ner en hel flaska? Jag visste ännu inte att jag några år senare kunde hälla i mig fem flaskor utan att ens bli full. Min vandring mot alkoholismen var hur som helst påbörjad och de kommande fem åren drack jag mer och mer och oftare och oftare. Jag slutade att gå ut och festa och började dricka hemma istället. Ensam.
Jag skötte mitt arbete med den äran men så fort jag kom hem så hällde jag upp ett glas och sedan drack jag tills jag mer eller mindre slocknade.

Om händelsen med den första hela vinflaskan var en ögonöppnare så fick jag en större varning sju-åtta år senare. Jag satt hemma en eftermiddag och väntade på att bli hämtad av ett par vänner. Vi skulle iväg för att storhandla och jag kände mig extremt sugen på att dricka och under de senaste månaderna hade konsumtionen eskalerat ganska rejält. Detta var första gången som jag kände riktig fysisk abstinens och det skrämde mig. Jag funderade på hur jag skulle kunna smita iväg för att handla sprit utan att mina vänner skulle se mig. Bara detta, att jag kände att jag ville dölja mitt drickande, var ju varning nog. Men det riktigt skrämmande var att jag för första gången insåg att alkoholberoende kanske faktiskt inte enbart har att göra med den mentala viljan. Jag insåg på allvar att alkoholism också har med fysiskt beroende att göra och jag förstod att jag var ute på väldigt hal is.

Jag satt i mitt kök och sökte på internet efter bloggar skrivna av alkoholister och jag skummade igenom några inlägg och kände så väl igen mig. Jag blev livrädd. Jag minns så tydligt känslan i kroppen när jag faktiskt förstod att jag även hade ett fysiskt beroende. Ett fysiskt problem.

Jag minns också att jag lyckades smygköpa nåt att dricka den eftermiddagen, utan att mina vänner lade märke till det. 

Om jag hade lyckats sluta dricka där och då så hade jag sluppit så mycket elände. Dessvärre valde jag en helt annan väg. Detta gör mig så ledsen men jag måste på något sätt försöka att förlika mig med det; att lära av mina misstag och blicka framåt.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *