Första tolvstegsmötet på tre månader

Jag kom just hem från mitt första tolvstegsmöte på ungefär tre månader (på grund av den där pandemin, du vet).
Jag går på såväl AA-möten som NA-möten. Ibland föredrar jag NA då människorna där ofta är något yngre (enligt mina erfarenheter). Inte nödvändigtvis bara till själva åldern, utan även gällande tillfrisknandet. Jag har svårigheter med att känna igen mig hos äldre personer som har varit nyktra i 20 eller 30 eller 40 år, eller sådana som gång på gång berättar om ”upplevelser från kriget”.

Ibland får jag inte ut någonting av att gå på ett möte. I början av mitt tillnyktrande hade dessa möten till och med motsatt effekt – jag blev sugen på att dricka efter att ha hört prat om alkohol i en eller två timmar, efter att kanske inte ha tänkt på denna helvetiska dryck på flera dagar.

Nu har jag inte haft några sådana upplevelser på ett bra tag. Jag tycker om att lyssna på folk. Känner ofta igen mig i mycket och då känner jag mig mindre ensam och jag fylls av hopp.
Det gäller att hitta sådana möten som passar en själv. Alla grupper ser olika ut.

Idag delade jag inte. Alltså, jag bad inte om att få ordet. Hade inte så mycket att säga; ville mest bara lyssna. Jag ställde dock upp på att läsa några rader ur NA:s litteratur och det gör jag sällan eftersom det gör mig nervös och då går jag lätt upp i falsett… Dessutom var jag på ett finskspråkigt möte och min finska är långt ifrån perfekt.

Men nu är jag som sagt hemma igen och solen skiner och jag har haft en bra dag.
Känner mig tacksam över att vara nykter. Även idag. En dag i taget.