Vid liv och fortfarande…

Jodå, jag lever fortfarande. Och jag är fortfarande nykter.
Har varit på stugsemester med familjemedlemmar och det var skönt att komma bort från stan ett tag.
Men.
Som vanligt drabbades jag av en fruktansvärd hemlängtan.
Jag är verkligen inte skapt för ett liv på landet med allt vad det innebär av utedass och annat.

Lite småjobbigt är det emellanåt att ha människor omkring sig som ”knäcker en bisse” men jag vill heller inte att någon ska anpassa sig efter mig.

För några dagar sedan drabbades jag för första gången på länge av en fruktansvärd panikångestattack som jag måste berätta mer om.
Dessa attacker har jag druckit bort många, många gånger.
Det gjorde jag inte denna gång.

Återkommer till saken men nu måste jag sova.

SÅ SKÖNT ATT VARA HEMMA I IHELSINGFORS IGEN.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *